TheMalinLundqvist

Livet blir inte alltid som vi tänkt oss. Det tar oss på de mest oväntade vägar till nya äventyr. Ibland har man helt enkelt ingen vidare hopp att fortsätta på sin väg man hamnat på. Ibland kommer man vilja ge upp och bara släppa alla ansvar man har, släppa allt hopp. Varför gör livet så? Jag kan bara ana att livet har spara det bästa till sist och låter nu det värsta komma nu, men samtidigt så kommer det komma fler hemska dagar och oväntade situationer man inte vet hur man ska hantera, men jag tror verkligen att allt kommer bli bra. 

Det är handlingarna som spelar roll, vem man väljer att vara. Hur vill jag vara? Hur vill jag se på mig själv? 
Att göra något man tror på, och något man verkligen glöder för tror jag verkligen man ska göra. Det är då man känner passionen som man vet man är inne på rätt spår. 

Livet går ju inte under om ens bästa vänner sviker en,  dom var då inte meningen att stanna. Livet går inte under om man gjort dåliga beslut förr. Det är hur man tar sig upp ur dessa nergångar som räknas. Det är det som utformar oss till den personen vi är idag, och den vi senare kommer att bli.

När jag tänker igenom mina 19 år. Så ångrar jag verkligen ingenting. Visst finns det handlingar och saker jag kunnat göra annorlunda, men då hade jag inte suttit här och varit den jag är just nu. Om någon människa inte alls står vid min sida oavsett vad, då är dem ingen människa att hålla fast så nära heller. Eller även fast jag blev sjuk så ska jag inte klandra mig själv. Det var inte mitt fel. Även fast jag trott det många gånger. 

När jag fick mitt besked så trodde jag livet gick under, att nu är det slut. Jag gav upp på så många saker som jag inte alls skulle ha gjort. Jag hamnade efter och snubblade på banan, men saken är den att jag är tillbaka. Jag kan inte kladra mig själv för att jag fick cancer. Det är inte mitt fel. oavsett om jag ibland gjort dåliga beslut så betyder det inte att det var just mina dåliga beslut som gjorde att jag förtjänade cancer. Jag förtjänade inte cancer. Ingen förtjänar cancer. Ingen förtjänar att bli sjuk eller förlora någon så nära.

Jag är glad att jag lever, jag är glad att jag fick en chans att fortsätta mitt liv och leva. Att göra dumma beslut, att göra bra beslut. Att ha ångest, vara ledsen, vara arg men också vara glad. Att skratta tills man tror magen ska spricka. Att känna total lycka över hela livet. Att få känna alla känslor, bra eller dåliga. Att få känna kyla och värme. Dom små sakerna, som gör livet så fantastiskt. 
Jag är glad jag fick den chansen som många inte får. chansen att fortsätta kämpa och fortsätta livet. Jag ska dö gammal, inte ung. Jag klarar detta, inget så som cancer eller annat dåligt ska få mig att misslyckas. För jag är stark, jag kan klara det. 

Tänk er, två år har det tagit sedan jag fick beskedet. Beskedet man fruktar och som man trott aldrig skulle hända. Många gånger puttade jag bort tankarna och ansåg mig inte vara sjuk. Jag ansåg mig inte alls ha något hemskt i min kropp. Jag låtsades som jag inte hade det alls. Det var som när jag sa ordet Cancer, så tänkte jag inte att jag hade det även fast jag kunde säga "Jag har cancer" så fastnade inte den bilden i mitt huvud. Det är sakta den bilden har blivit verklig. Det har tagit länge att faktiskt inse det, sedan att måsta bearbeta det. 

Allt hemskt som hänt senare tid och ändå sitter jag här. Jag klarar detta, jag ska inte låta någon eller vad få dra ner mig. Jag är jag. Från och med 1 Mars så är det 7 år kvar tills jag blir friskförklarad och jag tänker fan i mig inte alls låta något stoppa mig. Jag ska sköta om min kropp. Jag älskar min kropp, jag älskar jag. En av dom få människor jag faktiskt kan lita på är ju mig själv.

Jag är inte klar med mitt liv, långt ifrån. Jag ska reda upp mitt liv, så som jag väntat och skjutit upp det. Det har känts som mitt liv varit över länge. Att jag inte skulle leva längre på grund av att jag blev sjuk. Men mitt liv är inte över, mitt liv har bara börjat och jag ska kämpa. för jag ska inte låta en jävla sjukdom dra mig ner, KROSSA CANCER!

Allt kommer bli bra, oavsett vad som än händer så kan jag hantera detta. Jag mår bra, nej... jag mår fantastiskt. Det känns som jag blivit en hel ny människa. En människa som vågat ta tag i mina demoner. En som inte ska ge upp så lätt. Det alla egentligen borde göra. Man är starkare än vad man tror. 

"What doesn't kill you, makes you stronger"

Ta hand om er alla,ni är alla viktiga Puss!