Hejsan alla, det var nu jättelänge sedan jag skrev något här. Tid, är det som jag nästan inte haft något av känns det som. Jag har pluggat heltid och jobbat heltid, på detta så har jag även försökt träna. Träning har som blivit en del av min vardag, om jag inte lyckas träna så blir jag nedstämd och stressad. Sen jag började plugga och allt däromkring har jag även lyckats gå ner 17kg. Vilket jag är supernöjd med. Nu har jag bara en kurs kvar i plugget till undersköterska. Sedan blir det nya mål skulle jag gissa på.
Jag är så glad där jag står idag, det känns som att de senaste året har varit suddigt. Bara plugg, skola och träning. när man har haft tiden så har man träffat familjen och kompisar, men tiden har inte räckt till jämt. Dock har jag nu tagit en liten paus i skolan innan sista kursen börjar och bara där gick jag ned 1 kg på två veckor. Stressen verkar inte göra min kropp en tjänst. haha. Den senaste tiden har jag känt att mina mål inte är omöjliga att genomföra, vilket jag bara för några år sedan kände. Då kändes det som man sprang runt i ett svart hål, man hittade inte utvägen och såg inget ljus i tunneln. När jag blev sjuk var det som att depressionen kom hand i hand. Alla mina mål och planer för livet gick upp i rök och ingenting kändes genomförligt. Det har tagit sin tid, men idag står jag här. Känner att jag klarar allt bara jag bestämmer mig för det.
När jag blev sjuk blev det som att jag gav upp allt och min vikt sprang upp till siffror jag aldrig trodde jag skulle komma upp till. Jag mådde jättedåligt, men när den kom till en speciell siffra så fick jag nog. Jag var less att allt var jobbigt. Less att leva med den livsstil jag hade, utan jag grävde upp mina mål och bestämde mig för att jag skulle bli hälsosammare. Vilket jag lyckats med, även om jag inte riktigt är färdig än. Jag har 6 kg kvar till dit jag vill vara. Sedan blir det nu också snart att börja bygga med muskler. Ser fram emot detta. I sommar har det dock mest blivit konditionsträning, löpning. Jag och min kära kusin Jane ska nämligen och springa tjejmilen till hösten så då är det bara att ligga i. Jag vill bara säga till alla att ingenting är omöjligt, att även om allting ser mörkt ut så kan man ta sig ut. ibland behöver man bara hjälp och inte ge upp hoppet.
Kramar Malin
Jag är så glad där jag står idag, det känns som att de senaste året har varit suddigt. Bara plugg, skola och träning. när man har haft tiden så har man träffat familjen och kompisar, men tiden har inte räckt till jämt. Dock har jag nu tagit en liten paus i skolan innan sista kursen börjar och bara där gick jag ned 1 kg på två veckor. Stressen verkar inte göra min kropp en tjänst. haha. Den senaste tiden har jag känt att mina mål inte är omöjliga att genomföra, vilket jag bara för några år sedan kände. Då kändes det som man sprang runt i ett svart hål, man hittade inte utvägen och såg inget ljus i tunneln. När jag blev sjuk var det som att depressionen kom hand i hand. Alla mina mål och planer för livet gick upp i rök och ingenting kändes genomförligt. Det har tagit sin tid, men idag står jag här. Känner att jag klarar allt bara jag bestämmer mig för det.
När jag blev sjuk blev det som att jag gav upp allt och min vikt sprang upp till siffror jag aldrig trodde jag skulle komma upp till. Jag mådde jättedåligt, men när den kom till en speciell siffra så fick jag nog. Jag var less att allt var jobbigt. Less att leva med den livsstil jag hade, utan jag grävde upp mina mål och bestämde mig för att jag skulle bli hälsosammare. Vilket jag lyckats med, även om jag inte riktigt är färdig än. Jag har 6 kg kvar till dit jag vill vara. Sedan blir det nu också snart att börja bygga med muskler. Ser fram emot detta. I sommar har det dock mest blivit konditionsträning, löpning. Jag och min kära kusin Jane ska nämligen och springa tjejmilen till hösten så då är det bara att ligga i. Jag vill bara säga till alla att ingenting är omöjligt, att även om allting ser mörkt ut så kan man ta sig ut. ibland behöver man bara hjälp och inte ge upp hoppet.
Kramar Malin
Kommentera